gax

Jag har gått in i någon sorts period som genomsyrar en besserwisserattityd. Jag tycker alla och allt är dumt och fel i princip. Att mina tankar och moraler är något alla bör förhålla sig till, allt annat är fel. Alla jag hör prata har jag lust att läxa upp om jag tycker något de säger är fel eller inte enligt mina stadgar. Det nästan sprutar ut ur min mun så jag bokstavligt talat får hålla för munnen för att det inte ska slinka ut. Jag har inget lust att binda eller bervara kontakter, de enda jag vill träffa och njuter av är min familj och pojkvän. Allt annat känns energikrävande och jobbigt. Jag orkar inte bara vara trevligt mot något om jag inte måste. Allt detta slog mig så hårt idag.

 

Igår var jag och Emil och handlade och i affären var det provsmakning på någon jävla mjölk som en förståndshandikappad man i rullstol sålde. Han sa, smaka gärna och jag svarade argt, nej jag dricker inte komjölk. Fick gå därifrån för att inte fortsätta med, för att.....också läxa upp denna stackars mannen med tusen anledningar varför jag inte gör det. Och varför har de satt en handikappad man som säljare? Skitbra för honom att han har fått ett jobb men det känns som folk köper för att de tycker synd om honom och inte kan säga nej till en handikappad. Är jag elak för att jag tänker så? Det känns ju så men jag tycker jag har rätt också. Inne på systembolaget i kassan pratade mannen före oss med mannen i kassan typ, ja nu är det helg då gäller det att ligga i hehe, och, ja löning idag så då får man passa på. Alltså helt vanligt ytligt vädersnack liksom och jag ville bara skrika till båda hur dumma de var som håller på med sådant onödigt snack som alla andra gör. Det är lite över styr faktiskt haha.. Stammisgubbarna på cafeét kommer alltid med någon kommentar vid frukosten, och jag svarar oftast överlägset och drygt. Jag kan bara inte låta bli.

 

Jag är så otroligt glad över att jag pluggar genusvetenskap, det har verkligen blivit roligt och intressant nu och faktan börjar också sätta sig i varje steg jag tar i min vardag, vilket är fantastiskt men jag antar att det har satt bollen i rullning. Jag vill bara provocera och skapa motstånd jämt mot alla. Mest män. Bryta ner dom och krossa under min fot. Efter alla hundratals år av förtryck. Detta är ju absolut inte rätt väg att gå för att få en jämnställd förändring, men det skapar iallafall uppmärksamhet. Haha fan. Jag är så förvirrad. Jag brinner så starkt samtidigt som jag bara vill vara för mig själv.

 

Lite självdistans och fundera över att alla omöjligt kan dela samma åsikter som mig om allt. Ja.

Nu skrev en kompis och frågade om vi ska ses ikväll. Nej det vill jag inte. Får man säga det?