Livet
Livet tar nya vändningar. Jag kan inte riktigt förstå fortfarande. Känslorna byter av varandra, sorg, glädje, ilska. Nu efter någon månad känner jag mig så jävla lurad bara. Att jag blivit inbäddad i en falsk trygghet under flera år utan att ana något. Att jag av alla människor blivit behandlad på detta sättet. Det är en otrolig kränkning på min persona och jag känner mig väldigt osäker på mig själv. Jag är så jävla skadad.
Varför räckte jag inte till? Hur kunde något annat alternativ vara bättre än mig? Jag har lagt så stor del av mig själv och min energi på detta, förtjänar jag inte mer då? Jag läser ofta hur uppbrott händer andra personer, men aldrig kunnat se mig själv i samma sits. Jag är annorlunda. Men det är jag inte. Allt är samma skit. Jag som kvinna förtjänar tydligen inte mer respekt från någon jag älskade. Eller älskar. Det är svårt att säga hejdå. Det går inte bara att ignorera allt, alla år. Jag önskar att inget av detta hade hänt, så allt kunde fortsätta som vanligt. Men nej, jag har blivit så sviken att det känns ända in i benen. Det är svårt att hantera, svårt att sätta fingret på och hitta en snabb lösning. Jag borde kanske hata mer, elda upp våra gemensamma saker. Men fortfarande ser jag nästan bara det goda i personen som skadat mig så mycket. Och så får det väl vara. Men det är svårt att gå vidare, sköta mitt eget liv. Det som jag faktiskt på senare tid vågat se en delad framtid med. Men nej. Den drömmen slocknade snabbt, men glöden pyser fortfarande långt där inne..... :(