Rostock
Jag hittade en liten text i min anteckningsbok från i sensomras när jag var påväg hem från Berlin efter fantastiska veckor och blev dumpad i Rostock av bussföretaget och frös ihjäl och ville gråta. Väntade i kanske 2-3 h på nästa buss och tyckte vääldigt synd om mig själv. Så trakomisk text haha!
"Rostock. Kallt, grått, blåsigt och betongigt. Blev så upprörd att jag ville gråta när bussmannen som släppte av mig bara grymtade något på tyska och ryckte på axlarna när jag frågade vart jag var och vart jag skulle och var allmänt bortkommen.
Här är en gammal man som kör runt i en pimpad rullstol med cowboyhatt och skinnpajj. Han cirkulerar runt, runt. Han är nog lika förvirrad som mig. Min buss går om en timme. För tung packning, för trötta ben för att orka bära allt till en okänd destination. Vart ska jag gå ens? Allt jag ser omkring mig är höghus och betong. Och den rullande mannen. Han verkar ha hittat rätt hållplats nu. Hoppas han kommer hem bra."
