gax

Ligger i min nya gigantiska dubbelsäng(äntligen!!) som jag köpte beg igår av en söt tant och som tar upp typ heela mitt lilla sovrum. Men värt det, absolut. Har en ledig dag framför mig imorgon, hoppas på lika fint väder som de senaste dagarna haft, vår i luften!! Det mesta i livet klaffar otroligt bra just nu. Har jobb fram till sommaren där jag varit i höst, inte världens roligaste men några dagar i veckan funkar absolut. Sen i sommar har jag fått jobb hos mina grannar på Cocoon Meetings! En uterestaurang som öppnar på sommaren så det blir servering i kombo med hotell i guess. Och det tar ca 3 min att gå dit, fak yeah!!! Typ för bra för att vara sant! Har äntligen ganska stabil ekonomi och kan därför äntligen börja träna och komma iväg med Pixar på roligheter vilken känns så roligt! Jag och pappa har bytt golv i hästsläpet så det är redo, även det!

 

Var ute och gick med en vän från gymnasiet i Kristianstad igårkväll för att catcha upp lite, och jag bara slogs av hur mycket som hänt dessa åren vi känt varandra. Och hur glad jag är över våran utveckling. Höra honom prata och bli stolt och så himla glad över att jag fått och får känna en så fin människa. Från att ha sett varandra göra ditten och datten för att passa in, alla olika stadier man går igenom och ja, allt korkat man gjort för man varit osäker på sig själv. Särskilt att se honom gå där och prata så säkert, moget och humant om världen från att ha sett honom som osäker 15 åring som inte visste lika mycket. Jag blir bara så stolt, vi är liksom vuxna nu..typ! Och att få ha vänner som vuxit upp till säkra, jordnära individer. Tänker också på min syster, hur hon utvecklats på dessa år. Hon har alltid varit en inspirationskälla för mig men ju äldre jag blir tycker jag bara om henne mer och mer och förstår ännu bättre vem hon är. Jag uppskattar så mycket hos henne och ser nu vilken bra och fin människa hon vuxit upp till att bli <3

 

För att inte tala om mig själv! Herregud, känns som jag levt i en bubbla innan jag började gymnasiet och visste ingenting. Lite så var det. De åren blev verkligen ett genombrott för mig, så många intryck och saker att lära sig. Och nu har jag verkligen vuxit upp till något jättebra. Jag är inte fullärd på långa vägar men kan knappt tänka, om så mycket hänt på 3 år, vad händer om 3 år till då? Eller kanske allt stannar, hoppas inte! På ett sätt känns det som livet började på riktigt när jag var 17, min utveckling till att förstå världen på ett annorlunda sätt började. Känns som jag inte förstod någonting alls viktigt tidigare. Idag känner jag mig så jäkla stabil liksom. Säker på min sak, vågar äntligen säga emot, även om det är 100 mot mig. Egentligen var det också mycket när jag flyttade hemifrån i höstas, det var något jag behövde göra för att fullfölja liksom. Och nu lever jag mitt egna life och det är oftast svinebra!

 

Hittade lite bilder från sommaren 12, och hösten och början på 13. När jag var 17 och började gymnasiet för andra gången och påbörjade mina livs år (än så länge). När jag tänker tillbaka på att vara tonåring, 14-18 typ så tänker jag att allt bara var så lökigt. Det är den bästa beskrivningen faktiskt. Svettigt, uppsvällt, osäkert. Tycker man kan se det på bilderna på ett sätt(mycket för finnarna hehe)