gax

Okej jag måste börja skriva. Har loggat in här många vändor men inte ett ord har kommit ur mig eller som jag funnit intressant att skriva om. Har kollat igenom mina gamla blogginlägg från hela 2012. Shit vad jag bloggade mycket och vad kul att läsa! Jag var ju sjukt tramsig men skrev många fina och genomtänkta saker inser jag nu. Mycket om mina känslor fast i gåtor typ. När jag blev kär så exploderade min värld. Min värld exploderar fortfarande, men jag skriver inte om det. Och därför blir det svårare att minnas. När jag läser texter från förr kan jag minnas och hela händelsen spelas upp i huvudet. Helt fantastiskt. Jag ska logga in här(försöka ganska ofta), skriva vadfan som helst, oavsett. Okej, here we go.

 

Fick en sjukt kännbar koffeinkick idag när jag jobbade. Blev glad för jag blev pigg och arbetig, men också rädd att jag behöver en "drog" för att palla stå upp en hel dag.

 

Har varit ute med Enzo på långa skogsturer det senaste och känner verkligen hur mycket jag kan uppskatta naturen, känna och lukta och njuta av att bara vandra planlöst! Hur fett!!

 

Jag ska på en ravefestival i Holland i augusti med min jumsa. Spontant som vanligt men ser fram emot det aaaaasmycket. Är redan där i huvudet nästan!

 

Det senaste halvåret har för mig handlat om överlevnad känner jag mer och mer. Ljuset gör mig mer livfull men också tiden jag fått att få anpassa mig att överleva på egen hand ger mig nu plats att börja njuta och ta av livets alla smaker(hahahahah meningen dök upp i huvudet så ja jag skrev den, ooooostigt)

 

Har en text jag skrev för nästan exakt ett år sen som legat i utkastet som jag inte vågat publicera. Vet inte varför egentligen. Då var det väldigt privat och känsligt men nu kan jag istället glädjas åt att jag raffsade ner mina känslor i en text. Okej, inte raffsade, finskrev den som en novell typ och med en väldigt romantiserad bild med fina ord som var långt ifrån de råa känslorna jag kände. Mörkret och hur ont det gjorde. Blödande. Men texten är ganska vacker ändå faktiskt. Jag publicerar den, jag gör fan det... :)