gax

Utforskar musik och utesluter de jobbiga tankarna som envisas att hålla sig kvar. Borde sova, men min kropp är uttråkad och omättad. Jag vet precis hela tiden vad jag ska göra. När jag är ensam. När jag är bland andra är det som inget inom mig längre funkar som det ska. Jag blir handlingsförlamad. Särskilt med honom. Hjärtat tar över och ja herregud jag älskar det men fan, jag måste kunna reda ut saker och ting och få igenom det jag vill få sagt. Jäuvla skit ibland alltså.

 

Längtar efter att skriva. Komponera. Ja faktiskt. Men samarbete skrämmer skiten ur mig på riktigt. Att dela sina tankar och tillsammans bygga något av det. Vaaarför är det så svårt och varför intalar jag mig själv att det hade blivit mycket bättre om jag gjort det själv. Måste lära mig och måste göra det för att lära mig. Men dessa mennen.

 

Längtar också efter förståelse. Just nu är jag väldigt ensam i detta. Kanske skulle ta och kontakta denna goda människa jag träffade på en fest härom veckan. Vi knöt band som jag aldrig gjort med någon på så kort tid. Läskigt men också så spännande. Men är som alltid pessimist till människor, särskilt nya bekantskaper.

 

Tur jag är snygg iallafall.